Vandring i Inkafolkens fotspar

Upp kl fem i isande kyla, fryser! Efter en timmes vantan blev vi antligen hamtade. En fantastisk frukostbuffe och sen borjar aventyret. Forsta dagens vandring var enkel, 5 timmars uppvarmning med latt lutning uppat. Val framme vid var forsta campingplats pa 3000 meters hojd sa skulle det spelas fotboll. Tobias fick hoppa in i laget med vara guider och spela mot hemmalaget uppe i bergsbyn. Han gjorde ett mal och en assist och matchen slutade 2-1.
Dagen efter var det upp tidigt igen, ata frukost och sen ivag pa inkaledens tuffaste dag. Vi skulle upp till "Dead Womans Pass" pa 4200 m sa det var bara att satta igang uppfor. Bade jag och Tobias tycker det ar mycket lattare uppfor sa det gick fint anda tills man kom upp runt 4000 m da det borjade bli riktigt tungt att andas. Val uppe fick vi se en fantastisk utsikt over snotackta bergstoppar. Dagen bjod pa riktigt fint vader men uppe pa toppen blaste det kallt. Efter lite vila borjade vi vandringen ner igen till andra dagens lager pa 3600 m. Totalt 7 timmars vandring och trotta som fa blev det direkt i sang efter en grym 3 ratters middag.
Tredje dagen var den langsta och enligt mig den tuffaste. Vi skulle upp pa tva toppar, 4000 och 3700 meter innan vi skulle ner till sista och storsta campingen pa inkaleden som ligger pa 2700 meter. Uppfor gick som vanligt bra men nar vi antligen kom fram till campingen efter 9 timmars vandring gjorde det ont i knan, fotter och rygg. En varm dusch och en kall ol var inte helt fel efter en lang dag.
Sista dagen var oturligt nog den enda dagen med daligt vader. Vi gick upp kvart i fyra, slangde i oss en macka och satte av i rasande fart mot slutdestinationen - Solporten med vad som sags vara en grym utsiktsplats over Machu Pichu. Nar vi kom fram sag vi absolut ingenting! Vi stod mitt inuti en vit vagg och allt kandes valdigt hopplost - all denna vandring och sa far vi inte se nanting. Efter tva dystra timmar gav dock det daliga vadret med sig och det borjade klarna upp. Ju mer dimman borjade forsvinna ju maktigare blev det och lagom tills vi kom fram till sista utsiktsplatsen sa kunde vi se hela den forlorade staden framfor oss.

For er som inte kanner till sa mycket om inkaleden sa kan jag beratta att det ar fruktansvart organiserat! Vi var 16 stycken i var grupp och vi hade 23 personer som tog hand om oss pa vagen! Guide, assisterande guide, kock, assisterande kock och sen 19 personer som bar alla saker. Nar man kommer fram till campingen star talten snyggt uppradade, 3/4-ratters middagen star pa bordet och man far ett glas juice i handen och en stol att vila pa. Jag visste att det skulle vara uppstyrt men detta var lite for mycket for min smak. Det kandes knappast som nagon vidare vildmarksupplevelse utan snarare som 4 dagars bergstraning i overdriven lyx. Hur som helst ar det kul att ha upplevt det. Vi har fatt rora pa oss, sett Machu Pichu, atit grymt god mat och traffat manga trevliga manniskor. Idag ar sista dagen i Peru och da blir det en ol med vara vandringskamrater innan vi satter oss pa nasta nattbuss som ska ta oss till Bolivia och Titicacasjon.