Aj!

Vi blev hamtade pa vart hostel pa torsdagsmorgon och akte ivag pa en guidad tur bland alla bergsbyar runt arequipa. Hogsta stallet lag pa 4100 meter och efter ett par timmar kande man sig ganska sliten. Vi at god mat hela dagen, god peruansk buffe till lunch och pa kvallen blev det 3-ratters med dansuppvisning med peruansk folkdans som aven jag fick testa pa. Det blev en tidig kvall och sedan upp kl 5 for det riktiga vandringsaventyret.


Efter att ha kollat lite enorma kondorer sa motte vi upp med var grupp som vi skulle vandra i ravinen med. Jag var lite skeptisk och funderade pa vad vi gett oss in pa egentligen. Inte vana med hojden och sa ge sig ut for att vandra i varldens nast djupaste ravin. Vandingen ar kand for att vara valdigt tuff. Varfor? Och dessutom betala for det. Hur som helst gav vi oss ivag. Forsta etappen var 4 timmar, vi borjade pa 3300 meter och slutade pa 2000 moh. Alltsa 4 timmar i princip rakt nerfor pa en taskig grusvag. Vi konstaterade snart att det ar betydligt jobbigare att ga nerfor an upphor och nar vi antligen kom ner for att ata lunch skakade benen ratt rejalt.
Efter lunch med inhemskt alpackakott var det dags att ge sig ivag igen. Det var ytterligare 3 timmars vandring men denna gang var det lite mer varierad terrang, lite uppfor, platt och till slut lite nerfor. Fantastiska vyer fick vi njuta av hela dagen (iaf da vi inte tittade vart vi skulle satta fotterna pa den smala, steniga stigen). Man blev imponerad av de sma bergsbyar vi gick igenom - flera mil fran "civilisationen" och dar man fortfarande anvander sig av byteshandel. Precis vid morkrets inbrott var vi framme vid ett hostel pa 2200 moh mitt i ingenstans. Mysiga bungalows men ingen elektricitet sa allt var kolsvart. Efter en valfortjant middag stupade vi i sang.

Dagen efter var det dags att ga upp igen. Upp kl halv fem i becksvart morker och sa paborjade vi var vandring pa fastande mage! 3 timmar uppfor, 1100 meter skulle vi ta oss upp till toppen. Det gick forvanadsvart bra, mycket lattare uppfor an nerfor men i slutet blev det bra tungt. Man fragade sig gang pa gang vad vi skulle ner att gora?! Fantastiskt harligt att se solen komma upp sakta over bergen och en grymt harlig kansla da vi antligen var uppe. Val uppe fick vi ocksa en efterlangtad frukost. Dagens storsta besvikelse blev dock att vi missade en buss och darmed hann vi inte besoka de varma kallorna som det var tankt innan vi skulle aka tillbaka till Arequipa. Efter en himla massa bussakande hela dagen satte vi oss pa nasta nattbuss som tog oss till Cusco. Harifran blir det Inkavandring pa onsdag. Hoppas mina smartande muskler aterhamtat sig tills dess!