Same same but different

Jag blev positivt overraskad av hur bra allting fungerade nar jag borjade pa sjukhuset, det var liksom mer modernt an jag forestallt mig. Aven om utrustningen inte ar lika modern som i Sverige sa funkar allt. Vissa saker skiljer sig dock fran hemma...

Patienterna skiljer sig framst avseende alder. De flesta forstfoderskorna har ar 17-18 ar. Ar man over 30 sa betraktas man som gammal (i samhallet inte sa mycket pa sjukhuset). De steriliseringarna jag varit med pa har varit kvinnor mellan 28-32 och anledningen har alla ganger varit att de redan fott 7-8 barn.

Jag forvanas standigt over personalen, vad man sager till och infor patienterna. Det ar inte ovanligt att man dommer patienterna och sager till dom att de borde fatta battre och inte skaffa sa manga barn eller att de ar overviktiga (sant man in sverige vantar med och saga innan patienten gatt ut). Det ar ocksa vadligt vanligt att man diskuterar sina egna privata affarer/problem med sina kollegor infor patienten som ligger dar och har ont. Mobiltelefonen ar ocksa alltid med - det rings och smsas flitigt mitt under operationer och patientsamtal. Sekretess ar nagot som inte verkar existera. Har diskuterar man intima grejer med patienten nar det ar flera andra patienter i samma rum. Det hander ocksa att man diskuterar patienter med andra patienter eller personal som inte alls har med patienten att gora. Det funkar sa har men det hade nog inte gatt hem i sverige.

Angande hygienen sa ar de valdigt noga med tvatt och sterilhantering vid operationer och de anvander alltid sterila handskar vid gynundersokningar men det finns vissa brister! All kvinnlig personal (typ 80% som jobbar har) har orhangen, armband, klockor pa sig vid undersokningar, pa operationerna osv. I undersokningsrummen har man bara ett vanligt lakan pa sangarna och dessa byts typ aldrig. Nar man kollat bebisens hjartslag med ultraljud pa megn sa torkar man inte bort gelen och spritar av som hemma utan man samlar upp all gele man anvant for att anvanda till nasta patient. Mysigt.

Tid verkar de ha gott om. En konsultation med en lakare, vanliga rutinkontroller fore och efter forlossning tar mellan 45 min och en timme. Da diskuteras patienten men lika stor del lakarens privatliv eller samhallspolitik. Da det inte finns nagot att gora sa spelar lakarna spel pa datorerna eller kollar filmer pa internet. De klagar pa att de har for daligt betalt men kan ju bero pa att de ar jakligt overbemannade!

Den storsta skillnaden jag forvanas over som inte ar kulturell utan mer hur samhallet fungerar ar vem som betalar och fixar material pa sjukhusen. Det ar patienterna! Innan en operation sa far patienten en lista pa vad hon ska kopa - t.ex. smartstillande, forband och en kateter. Vissa grejer star sjukhuset for, typ kompresser, utrustning osv men mycket far patienterna fixa sjalva. T.ex. om patienten inte kopt smartstillande och far valdigt ont under operationen sa far hon inget utan da skriver en lakare ett recept och patientens anhoriga far gar och kopa pa apoteket och sedan komma tillbaka sa hon kan fa sina mediciner. Valdigt annorlunda mot sverige!

Nu kanske det later som ett jattekonstigt stalle jag hamnat pa men det ar ju sa har overallt i ecuador antar jag. Det ar valdigt charmigt har pa den lilla kliniken maste jag anda saga. Igar var det tva kvinnor som skulle foda samtidigt och det har de inte riktigt kapacitet for (ja det ar litet!). Sa da fick de foda bredvid varandra i forlossningssalen, en pa en vanlig undersokningsbrits och all personal inkl staderskorna fick hjalpa till. Dock var det bara sma tjejer som jobbade (mindre an mig) sa nar inte bebisen ville komma ut fick vi ringa efter dorrvakten som ocksa fick hoppa in och hjalpa till att pressa ut ungen. Charmigt :)